Matthew Ward 2 april 2014
Med
kärleksfulla hälsningar från alla själar vid den här stationen, detta är
Matthew. Som i det förra meddelandet vill jag nu först tala för mig själv
angående det budskapet. Genom att förklara varför det överfördes efter en ganska
lång tid efter att planet försvann kanske jag gav intrycket att jag ensam bad
Ashtar att berätta för er om det. Detta är inte fallet, begäran gjordes av alla
själar här, där enbart höga vibrationer av sanning kan registreras och
telepatiskt sändas vidare.
Vi
önskar så innerligt att de plågade familjerna nu kunde få veta att deras nära
och kära lever och mår bra i en värld som liknar er på flera sätt, mycket
bättre i andra. Om nu känner någon av dessa sörjande människor så berätta för
dem vad Ashtar sa om allt som gjordes för att göra livet behagligt och bekvämt
i den världen, det skulle ge dem ett visst mått av komfort. De skulle kanske
inte sluta att sörja sin förlust, men det skulle få ett slut på tankarna att
deras älskade ligger döende i iskalla vatten, och spekulationer om att
besättningen, eller någon av passagerarna, skulle ha kapat planet.
När
det gäller deras faktiska vistelseort så skiljer sig en del information från
källor utanför er planet i betydande grad från Ashtars, inklusive ett budskap
som skall ha kommit från honom och som sänts till min mor från flera läsare.
Huvudinnehållet i deras frågor är: Vilken
Ashtar kan vi tro på? Min mor frågade honom hur hon skulle svara, och på
hans förslag inkluderar vi vad han sa till henne: Suzy, det är inte ditt ansvar att få dem att överensstämma med
varandra, som en del personer ber dig att göra. Informationen som jag gav dig,
och som du tydligt mottog, är vad som hände - detta är fakta från det första
ögonblicket av räddningen som gjordes för att välkomna människorna ombord på
flygplanet och sörja för deras behov i den nya världen. Jag önskar inte
nedvärdera mottagaren av det andra budskapet, men det är INTE från mig. Jag
förstår att hon tror att det var det, men en annan källa gjorde det falska
påståendet och tillskrev mig det. Detta är en tid då sanningar kommer ut – och
vad jag sa till dig är sanningen.
Ashtar
diskuterade med oss andra reaktioner på hans information också, och vi vet att
författarna inte är ensamma om att fundera över och begrunda aspekter av
räddningen och omflyttningen. Vi har samma kunskap som han och skulle kunna ta
upp alla frågeställningar som gjorts. Emellertid önskar han att bemöta de två
svaren han bad min mor att skriva ned först, och vi är glada att uppfylla hans
begäran att vi besvarar resten av dem.
Om själskontrakten för de
människor som befann sig på planet inte innehöll en förflyttning till en annan
värld, såsom Ashtar sa, varför beslutade han sig för att godkänna att några i
hans team ”gick in” för att göra det?
Ashtar sa: ”Inget av
själskontrakten för besättningen och passagerarna inkluderade ett sådant äventyr,
men inte heller inkluderar de döden vid det tillfället”. Hur är detta ens
möjligt? Hur kan någon uppleva någonting som inte finns i deras själskontrakt?
Och detta är inte en liten avvikelse utan en mycket stor sådan från
själskontrakten. Inte bara för 1 person utan för 239 människor! Detta är också störande för kontrakten för
andra personer med vilka de hade överenskommelser (såsom anhöriga). Dessutom,
varför ingrep inte deras guider i första hand för att förhindra att detta ens
hände, om det inte fanns i deras själskontrakt? Jag finner detta mycket
störande därför att det innebär att universella lager sattes åsido här.
Detta
är Ashtar: I mitt första meddelande talade jag om vad jag trodde skulle vara av
största intresse och betydelse för er – detaljer om räddningen och det
gästvänliga mottagandet och inkvarteringen som gavs människorna som var ombord
på planet. Nu förstår jag att jag kunde ha gett lite annan information också
och jag välkomnar detta tillfälle att lägga till det till vad jag sa tidigare.
Först,
med hänvisning till mitt uttalande, ”I fall
som detta har vi tillstånd att gå in”, så hade jag ingen del i beslutet.
Det är aldrig ett privilegium för någon utomjordisk varelse att bestämma vad de
skall göra i en akut situation där insatser skulle kunna rädda livet på en
person med hemvist på Jorden, eller på någon annan planet. Det är alltid så i dessa situationer att det är
det ursprungliga, eller det ändrade, själskontraktet som styr över vad som görs
eftersom endast själen vet vilken upplevelse som kommer att främja dess
utveckling.
När
själskontraktet inte omfattar dödsfall i en dödlig situation som den vi talar
om här, är det så att tillstånd kan ges för att rädda personens liv. Om någon i
en sådan situation har ett kontrakt som inte inkluderar döden då, och själen
vill att den fysiska livstiden skall fortsätta, ansöker den om att ändra den
bestämmelsen. Ansökan diskuteras på själsnivå med alla deltagare inblandade i
det avtal som gjordes före födelsen och som skall dela den livstiden.
Om
någon av dem inte går med på att ändra kontraktet så som den ansökande själen
önskar – och på den nivån är allting gjort på en grund av kärlek – då vet vi
inte ens om detta. När det finns en enighet om avtalet så är beslutet överfört
på en specifik frekvens till en central, universell byrå, som sedan meddelar
besättningen vars skepp har kapacitet att hjälpa och som finns närmast
nödområdet, och de agerar omedelbart. Alla dessa förfaranden sker inom några
sekunder i er tidsuppfattning.
Det
är extremt ovanligt att varken räddning och omflyttning eller dödsfall vid den
tidpunkten är en del av något kontrakt när ett så stort antal individer är i
samma situation var som helst i detta Universum, men detta är fallet här med
människorna på det malaysiska planet. Enligt min erfarenhet är detta inte bara
ovanligt, det är helt unikt.
När
planets problem utvecklades som dominobrickor som faller och alla system som
behövs för att hålla planet under kontroll slogs ut, då visste både
besättningen och passagerarna att chanserna att överleva var nästan
obefintliga. På själsnivå visste de att de hade ett val: döden om planet
kraschade – och det hade det gjort utan ingripande – eller liv på en annan
planet! På den nivån var det enhälliga valet livet, och stegen för att ändra
sina kontrakt följde i enlighet därmed, och alla deltagare var överens om
detta. Denna information sändes till byrån och tillståndet att genomföra
räddningen gavs till besättningen vars skepp kunde ta hand om det. Om någon på
det planet hade valt på själsnivå att dö istället för att gå till en annan
planet, av någon naturlig orsak, skulle döden ha inträffat på den platsen och
personen skulle ha överförts till Nirvana.
Jag
vet inte om ”själsguider… kan förhindra
att denna händelse skedde” betyder förhindra planets problem eller
förhindra undsättningen och omlokaliseringen. Ingenting som någon fysisk
varelse kunde göra skulle ha förhindrat det förra och alla ombord på planet
valde det senare. Ingenting som gjorts för dem var ett brott mot några
universella lagar – tvärtom, det hedrade
den universella lagen att beslut som tas på själsnivå har företräde framför
varje och alla andra överväganden.
Matthew, jag hoppas att detta skingrar tvivel
om varför vi ”klev in”, och jag tackar dig för att du svarar på alla andra
frågor.
Tack,
Ashtar. Innan jag talar för alla själar här skall jag ta upp läsarnas
funderingar över hur jag, från min station i den tidlösa kontinuum, kunde
avgöra hur mycket linjär tid som hade förflutit mellan planets försvinnande och
min mors fråga om det. Hennes fråga inkluderade ”för tre dagar sedan”, men även
om den inte hade det så fanns den tiden i hennes tankar, och det skulle ha
varit källan till min medvetenhet om detta. Följande frågor valdes ut därför
att svaren kommer att ge den bästa insikten i denna händelse och, i vissa fall,
även kan tillämpas på andra situationer.
Ashtar sa att varken död eller
bli transporterad till en annan planet fanns i passagerarnas själskontrakt. Jag
har fått intrycket att INGENTING kan hända som inte finns i våra själskontrakt.
Om
det är så skulle livet i er värld vara idealiskt istället för en karmisk
karusell. Kontrakten görs innan födelsen och glöms bort snart efter födelsen –
det är ett beslut som tas medvetet och av fri
vilja och gäller under en hel livstid. Det leder till händelser som kan
variera 180 grader från vad som finns i själskontraktet.
Varför blev inte människorna i
planet överförda till rymdfarkosten och förda tillbaka ner till Jorden?
En
överföring genom luften och att ”andas” där på den höjden skulle inte ha kunnat
garantera överlevnad av alla på planet. Lika viktigt är att farkostens lufttrycksystem
kräver speciella andningsapparater för kroppar av lägre densitet än
besättningens, och farkosten var inte utrustad med tillräckligt många apparater
för alla som fanns ombord på planet. Besättningar som befinner sig i ert
luftrum använder sin teknologi på många olika sätt, som vi har nämnt i ett antal
meddelanden, och ibland har de behörighet att rädda människor i svåra
omständigheter, men det är inte det primära syftet för deras närvaro. Och, som
Ashtar nämnde, nödvändigheten att härbärgera så många personer i samma
nödsituation – i det här fallet 239 stycken – är en extrem sällsynthet.
Naturligtvis är jag glad att
människorna på det malaysiska planet är säkra, men jag förstår inte varför de
fick den extraordinära hjälpen och så många andra lämnas att förgås i
flygplanskrascher? Är det på grund av att de valt i sina själskontrakt att dö
på det sättet?
Själskontrakt
har en viss nivå av flexibilitet när det gäller orsaker, eller källa, för valda
upplevelser inklusive död. När personer dör i en flygplanskrasch är det på
grund av att de har fullgjort sina val av det livets livslängd, och döden
kommer då plötsligt i en ”olycka”. Emellertid kunde det ha skett vid samma
tidpunkt på ett annat sätt, såsom i en bilkrasch eller en dödlig skada, eller
genom att bli begravd i en lavin – en av dem skulle också fylla kontraktets
bestämmelse, som för den livstiden skulle sluta plötsligt och genom en
”olyckshändelse”. Det är på grund av valen i kontrakten som vissa personer dör
i samma olycka som andra överlever.
Var snäll och säg till Matthew
att han ber Ashtar att lägga ut några flygplansdelar där de kan hittas så att
de sörjande familjerna kan få ett avslut.
Ashtar
förstår, precis som vi, den medkänsla som ligger bakom denna begäran, men
ljusvarelser hjälper endast till med sanningen i alla situationer.
Varför använde inte ET sin
högteknologi för att reparera planet medan det befann sig i luften, istället
för att ta det till en annan planet?
Teknologin
ombord på deras farkost är verkligen avancerad, även bortom era
fictionskildringar, men den är inte utformad för att reparera dåligt fungerande
system i era flygplan. En träffande analogi kan vara att era mobiltelefoner
skulle ha kapaciteten att fixa en punktering på era däck.
Jag undrar om människorna på
flygplanet har något minne av sina liv på Jorden när de omlokaliserats till den
andra planeten?
Ja,
det har de. Ingenting de upplevde under tiden på Jorden är glömt, inte mer än
som om de fortfarande levde där. Livet i deras nya värld har olikheter,
självklart, men dessa kan liknas vid skillnaderna i alla liv på Jorden då en
större förändring sker.
Kan Ashtar ange namnet på
galaxen och på planeten som dessa människor blev förflyttade till?
Andalusa
är belägen i er Vintergatas galax, den närmaste planeten till ert solsystem som
är liknande Jorden på de sätt som han nämnde i sitt första meddelande.
Varför togs inte människorna
på planet till Hollow Earth så att de kunde komma tillbaka till ytan och bli
återförenade med sina familjer?
Invånarna
i den Inre Jorden har manifesterat städerna och alla levnadsförhållanden i
högre vibrationsnivåer än vad invånarna på ytan kan gå in i och deras kroppar
förbli livskraftiga. Om den Inre Jordens invånare önskar komma upp till ytan så
måste de justera sina kroppars vibrationsnivå, men ytans befolkning har inte
den kapaciteten med några få undantag, då de inte nått den medvetandenivån och
andliga utvecklingen.
Skulle människorna på det
flygplanet kunnat ha blivit dematerialiserade och senare materialiserade på en
säker plats på Jorden?
Nej.
Även om den processen har gjorts – och mycket oftare än ni kanske tror – är
räddning av individer genom deras skyddsänglar, som är själar av vibrerande
ljus och som ibland måste kalla på extra hjälp från änglar, en mycket
annorlunda situation än när människor blir räddade av fysiska varelser.
Ashtar sa att de tog planet
till en högre dimension. Betyder det att dessa människor ombord på Flight 370
”steg upp” till en högre dimension, säg kanske till 5D?
”Dimension”
i Ashtars meddelande hänvisar till plats – det vill säga till en dimension bortom
Jordens flygvägar – och inte till status av medveten och fysisk utveckling som
betecknar personlig Uppstigning.
Emellertid flyttar människorna ombord på det planet framåt i det avseendet att
de utan fruktan valde att uppleva livet i en märklig ny värld.
Varför sattes inte planet ner
på månen och åtgärder vidtogs för människorna tills de kunde föras tillbaka
hit?
Det
var inte ett alternativ att föra personerna till månen. Även om planet kunde ha
tagits ned intakt under de förhållanden som råder där, kunde det ha allvarligt
äventyrat deras tillstånd och man kan inte försäkra deras strukturella
integritet för en lägre tid och människorna ombord kunde inte ha överlevt i
månens atmosfär. Även om planet förblev intakt skulle syret inte ha räckt för
en transport tillbaka till Jorden.
Ashtar sa att andra har
räddats och tagits till den planeten. Vilka är de och varför behövde de räddas?
Räddningar
godkändes för individer i små flygplan eller båtar i det område ni kallar
Bermudatriangeln, när den mäktiga kraften i virvelvinden av energi var för
mycket för dessa farkosters kontrollsystem. Av samma anledning har räddningar
inträffat i de få andra energivirvlar på Jorden som är så kraftfulla.
Astronauterna på Challenger blev räddade från rymdfärjan innan den exploderade
– på grund av att de var utrustade med ”rymddräkter” så var överföringen i
luften möjlig. Uppfattningen i er värld var ju att ingen överlevde explosionen
och därför, både på medveten och på själsnivå, så valde besättningen på färjan
att gå till den planeten och där leva ut sina olika, valda
kontraktsbestämmelser angående livslängd.
Vad för sorts planet är detta?
Är den en 4D eller 5D planet och hur är det möjligt för dessa människor att
höja sig så kvickt från 3D och leva på ett högre plan när resten av oss
ljusarbetare måste uthärda och vänta, vänta och vänta ännu längre?
Den
planeten är nära den övre gränsen av fjärde densiteten när det gäller platsen, och i andlig och medvetenhetsutveckling är de flesta av invånarna allt
från hög 3D till hög 4D med ett litet antal i 5D och även mindre antal i 6D –
alla ombord på det malaysiska planet finns inom dessa intervaller. Ljusarbetare
valde att vara där de är, inte bara som ett bidrag till ljuset på Jorden och
till civilisationen, utan också för att genom att göra så är det ett avancemang
för deras själs utvecklings status. Tänk inte på detta i termer av att härda ut
och vänta utan hellre på ett positivt sätt, såsom att tänka på det goda du har
fört in i andras liv och vad de har bidragit med till ditt liv.
Vi hör alltid att Källan är i
alla ting överallt, att det inte finns någon plats Han inte är och att Han är i
total kontroll av allting. Han gör mirakler varje dag. Så i det här fallet, då
det inte var någons rätta tid att dö, kunde han inte bara ha ”fixat” omedelbart
det som var fel med planet och fått det att landa som det normalt skulle ha
gjort?
När
vi frågade Gud – Källan för allting som existerar i detta Universum – vad Han ville att vi skulle svara dig, så sa Han
att han ville göra det själv:
Detta
är Gud som säger: Jag är glad att kunna göra detta. Mitt kära barn – alla mina
kära barn – för en lång, lång tid sedan satte jag vårt Universum i rörelse och
kom upp med några lagar som skulle få det att rulla smidigt. Sedan dess har jag
hållit fast vid Skaparens lag att allas fria vilja måste hedras, oavsett hur de
väljer att använda den – så ni förstår, jag är inte i ”total kontroll av allt”.
Och
jag delegerar jobbet av ”mirakel” som sker när de skall ske. Zillioner (oerhörda mängder) av mina
sändebud – ni kallar dem änglar eller andliga guider eller goda ETs – gör ett
bra jobb med detta så jag stannar ur vägen för dem och tar hand om saker såsom
att hålla himlakroppar i omlopp och Universum i balans. Även jag gråter med
alla mina barn som gråter, jag känner glädjen från alla som är glada och jag
duschar ständigt varenda själ i vår stora familj med villkorslös kärlek. Vi är
alla i detta tillsammans i evighet – låt oss göra det genom att älska varandra.
Matthew:
Det säger allt! Tack så mycket, Gud!
Varför inte sätta ner planet
på jordbruksmark nära destinationen i ett civiliserat område med mat och vatten
(och människor som kunde rädda dem) omedelbart?
Med
Jordens lokalisering i de svagare vibrationerna i den nedre fjärde densiteten
så skulle räddningsfarkosten inte ha kunnat manövrera planet till en
landningsposition med absolut säkerhet att det inte skulle få ytterligare
skador och orsaka allvarliga personskador eller dödsfall för folket ombord.
Planeten som människorna togs till är i högre 4D där ljusare, eller starkare,
vibrationer försäkrar en mjukare, säker landning.
Vi ljusarbetare håller de
sörjande familjerna i våra meditationer, men det är inte tillräckligt. Jag
minns meddelanden där Matthew talar om hur tankar och känslor såsom ångest,
sorg, ensamhet och så vidare avger låga vibrationer. Men vad sker om dessa är
mina känslor för sakernas tillstånd, plus skuld över att jag vet vad som hände
med planet och alla ombord, och deras familjer inte vet detta?
Medkänsla
och omsorg behöver inte åtföljas av känslor med låga vibrationer, och att veta
att dessa inte hjälper de sörjande familjerna kommer att göra det lättare att
förändra era känslor för vad som inträffade. Visualisera i gyllene vitt ljus en
folkmassa som ni ”betecknar” de familjerna och att du känner dig själv i det ljuset också – andas in dess helande
vibrationer som kommer att lätta upp ditt hjärta och sinne och skingra negativa
känslor. Glädjen över att de personer som befann sig på planet lever i en fin
värld kommer att ersätta skuld över att du vet detta och att deras familjer
inte gör det. Vi är inte främmande för detta spektrum av känslor och erbjuder
dessa förslag därför att vi har upplevt deras effektivitet.
Vet ni om det finns en fysisk
rest av planet som kan hittas?
Planet
blev dematerialiserat efter att alla ombord stigit av. Så om något flytande
skräp skulle identifieras som delar av det planet skulle det vara felaktigt.
Matthew har sagt att ETs talar
med våra världsledare. Om de talar ut om de räddade människorna så kommer folk
att se att de är här för att hjälpa oss. Det skulle påskynda masslandningar som
vi har väntat på.
Alla
ljusvarelser i detta Universum önskar att det kunde vara så, men av goda skäl
är era valda ledare ovilliga att vara så rättframma – de flesta i er befolkning
skulle tro att de är tokiga. Föreställ er det kaos som skulle uppstå när folkvimmel
krävde dessa ledares avgångar, och potentiellt den vildhet som skulle uppstå på
aktiemarknaden, rädslan för att köpa mat och andra nödvändigheter och medlemmar
inom milisen som skulle agera våldsamt. Tills er värld är redo att välkomna
främlingar med ovanliga utseenden kommer mysteriet med planets försvinnande att
lösas ”logiskt”.
Om den planeten har sin egen
andevärld, kommer människorna att gå dit när de dör eller kan de gå till
Nirvana och bli återförenade med sina nära och kära?
Det
är energin av kärleksband som återförenar själar och återförening kan ske i den
andliga världen med samma vibrationsnivå varsomhelst i Universum. Det är samma
sak när människor flyttar från Nirvana till ett nytt fysiskt liv på Jorden
eller någon annanstans – under sömntillståndet har de återföreningar med
älskade personer vare sig de är i andevärlden eller i fysiska världar med
kompatibla vibrationer.
Jag undrar vilka lärdomar denna
flygolycka har exponerat för världen, förutom de frågor som vi alla har lämnats
med.
Undersökningar
in till potentiella förbättringar i alla systemen på den typen av plans
konfiguration, säkerhetsåtgärder och tänkesättet hos besättningens personal
kommer att komma från relevanta myndigheter. Introspektiva lektioner kommer att
komma från Jaget. Att veta att tiden med personer man värderar kan avslutas
närsomhelst, löften att inte slösa bort tiden på oenighet eller elakheter
skulle vara en värdig lärdom från den hjärtskärande upplevelsen för familjerna
och vännerna till de personer de tror är döda.
Jag vet hur det känns att
förlora familj och nära vänner och jag talar med empati, inte okänslighet, för
de människors känslor vars liv är mest påverkade av planets försvinnande. Jag
förstår inte varför det har fått så mycket mer världsintresse än allt annat som
har inträffat sedan den 11 september 2001. Varenda dag under de 12½ år som gått
sedan den tragedin har tusentals dött av svält eller sjukdomar som orsakats av
fasansfulla levnadsvillkor. Alla dessa människor var dyrbara för sina familjer
också, så varför har inte de fått mer uppmärksamhet. Vilken sorts värld ger
sökandet efter bitar av ett flygplan så mycket mer betydelse än att göra något
åt de förhållanden som tar livet av miljoner vartenda år? När kommer det att
bli tillräckligt med omtanke när det gäller dessa smärtsamma och onödiga
dödsfall för att förhindra dem? Jag hoppas ni kommer att besvara mina frågor,
men jag förstår om ni inte kan det.
Med
fulla hjärtan delar vi författarens känslor och att ge ärliga och tillfredsställande svar på frågorna är
inte så lätt. Det är utan dömande vi säger, förutom att ge familjerna bevis och
avslut i denna traumatiska situation, att det exempellösa sökandet efter planets
delar är betecknande för ert samhälles behov av att skylla på någon så att
stämningar kan uppstå, och här är några hundra personer att hantera. De
överlevande efter personer som dör varje år av svält och sjukdomar orsakade av
beklagansvärda levnadsförhållanden har inte juridisk eller mediaintresse, det
är fråga om många miljoner. Det är inte apati, men en känsla av hjälplöshet att
förändra en sådan massiv situation som är roten till allt detta.
Bit
för bit blir utsikterna förändrade. Tusentals ägnar sina liv åt att lindra de
fruktansvärda förhållandena på plats, andra talar mer högljutt om den svåra
situationen för de många miljoner som lider, många donerar pengar till att
finansiera insatser av dem som förser människor med medicinsk vård, rent vatten,
mat och rudimentärt skydd. Att en så enorm uppgift inte kan hanteras snabbt
erbjuder en tvåfaldig möjlighet. Själar i dessa desperata omständigheter
upplever vad de valt för att avsluta livet i den tredje densitetens karmiska
lektioner och utvecklas andligt och medvetet, och ert samhälle kan tillfriskna
som ETT för att lyfta upp livet hos dem som lider.
Er
ståndaktighet i ljuset är ovärderligt för flytten mot det tillfrisknandet, och
ljus som strålar mot Jorden från andra civilisationer är en hjälp för era
ansträngningar för att transformera er värld. Tänk på de genomgripande
förändringarna som ni har åstadkommit under de senaste åren. Förändringar
kommer mycket långsammare i vissa områden än i andra och upplyftandet av livet
för miljoner – miljarder – är det
mest enorma av åtaganden. Men det skall bli gjort därför att ljusarbetare på
Jorden och de otaliga andra som hjälper utanför planeten kommer inte att
upphöra förrän alla själar i er värld delar överflödet av Guds gåvor.
Översättning Gertie
Dahlberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar